En vanlig missuppfattning är att det inte skulle vara förenat med risk för personligt betalningsansvar att bedriva näringsverksamhet i form av aktiebolag. Uppfattningen är inte sällan att det endast är det insatta aktiekapitalet som riskeras. I praktiken finns det ett ansvar och det är särskilt strikt för förfallen skatt.
Många företagare bedriver verksamheten vidare under en längre tid, trots att företaget är underfinansierat. Verksamheter som tillfälligt går dåligt finansieras ofta indirekt av företagets leverantörer eller Skatteverket genom att företaget släpar efter med betalningar. Om företaget försätts i konkurs kan det personliga betalningsansvaret vara ett faktum. Det personliga betalningsansvaret består huvudsakligen av två delar:
- Förfallen skatt enligt skatteförfarandelagen
- Kapitalbrist enligt aktiebolagslagen
Båda formerna av ansvar är sådana som endast ska utgå i det fall företrädaren har varit vårdslös. I praktiken är det emellertid så att företrädarna, i huvudsak styrelseledamöterna, har en så långtgående skyldighet att hålla sig informerade om företagets ekonomi och utveckling att ansvaret är i det närmaste strikt – att visa att man inte varit vårdslös (exculpera sig) är i många fall mycket svårt eller närmast omöjligt.
Ansvaret enligt skatteförfarandelagen innebär i praktiken att en ordinarie styrelseledamot svarar personligen för förfallen skatt. Att skatten har förfallit och åtgärder inte har vidtagits för att avveckla företagets skulder, genom t.ex. företagsrekonstruktion eller konkurs, utgör enligt praxis ofta vårdslöshet i sig. Det finns en väl utvecklad och tydlig praxis i svensk rätt som visar att personligt ansvar i regel föreligger. Skatteskulder är s.k. oprioriterade skulder vid konkurs och någon större utdelningen till oprioriterade fordringsägare vid konkurs sker sällan, vilket medför att skatteskulderna ofta inte får full täckning. De kvarvarande skatteskulderna kan ofta göras gällande mot företagets företrädare.
Ansvaret enligt aktiebolagslagens bestämmelser omfattar samtliga skulder som ett företag har ådragit sig vid kapitalbrist. Förutsättningarna för att ansvar ska utgå är något mer kvalificerade än vad som gäller vid förfallen skatt. Ansvaret gäller för skulder som uppstår efter att det funnits skäl att anta att företagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet och kontrollbalansräkning inte har upprättats i tid.
Vid befarad kapitalbrist åligger det styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning, låta företagets revisor granska denna samt lägga fram den vid en bolagsstämma, s.k. första kontrollbalansstämma. Om företaget inte har en revisor behöver revisorsgranskning inte ske. Hur lång tid styrelsen har på sig att upprätta och få kontrollbalansräkningen granskad framgår av praxis, men som huvudregel kan det röra sig om upp till två eller möjligen tre månader från befarad kapitalbrist. Utvisar en framlagd kontrollbalansräkning att aktiekapitalet är förbrukat till mer än hälften inträder en s.k. rådrumsfrist under åtta månader. Under rådrumsfristen har företaget och styrelsen möjlighet att vidta åtgärder för att återställa det egna kapitalet. Företrädarna svarar inte för skulder som uppstår under rådrumsfristen. När rådrumsfristen löper ut ska en s.k. andra kontrollbalansstämma hållas varvid det ska avgöras om aktiekapitalet är återställt eller inte. Aktiebolagslagen använder termen likvidationsplikt när eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Likvidationsplikt innebär dock inte en faktisk skyldighet att likvidera företaget eller försätta det i konkurs. Konsekvensen av om verksamheten bedrivs vidare är i stället att det föreligger ett personligt betalningsansvar för skulder som uppstår därefter, eller efter att ovan nämnda rådrumsfrist har löpt ut. Om en första kontrollbalansräkning istället skulle utvisa att aktiekapitalet inte var förbrukat inträder inte någon rådrumsfrist. Det innebär normalt att företrädarna inte heller skulle svara för företagets förpliktelser.
Exempel
Om företagets eget kapital och aktiekapital uppgår till 25 000 kr och upparbetade förluster vid en tidpunkt under det löpande räkenskapsåret uppgår till minst 12 501 kr, så finns det anledning att befara att aktiekapitalet är förbrukat till mer än hälften. Det visar att befarad kapitalbrist föreligger med följd att styrelsen alltså ska upprätta en kontrollbalansräkning, låta företagets revisor granska denna samt lägga fram den vid en bolagsstämma, s.k. första kontrollbalansstämma.
