Tvisten mellan Universal Music Publishing/Timbuktu och SD
Den 29 november 2018 stämde Universal Music Publishing (UMP) och Timbuktu (Jason Diakité) tillsammans Sverigedemokraterna Stockholms stad (SD) för upphovsrättsintrång för att ha använt texten ”Alla vill till himlen, men ingen vill dö i vårdkön” på affischer i valrörelsen 2018. Patent- och marknadsdomstolen beslutade i dom den 28 november 2019 att lämna talan utan bifall med motiveringen att titeln ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö” respektive textavsnittet ”Alla vill till himmelen men få vill ju dö” inte uppvisar sådan originalitet och individuell särprägel att de bedöms ha verkshöjd. Hur kom domstolen fram till sitt beslut?
Låten ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö” från 2005 är Jason Diakités hittills mest välkända och spelade låt. Därför var det nog många som höjde på ögonbrynen när en liknande text användes på affischer med SD som avsändare i Stockholm under valkampanjen 2018. Sveriges kompositörer och textförfattares intresseorganisation, SKAP, kontaktade SD och påpekade att affischerna utgjorde ett intrång i Jason Diakités upphovsrätt. SD var emellertid av en annan uppfattning och tvisten resulterade i en rättegång.
Parternas argument
Jason Diakité och UMP gjorde under rättegången gällande att SD:s användning av texten på affischen gjort intrång i UMP:s ekonomiska rättigheter, dvs. rätten att framställa exemplar av verket och göra det tillgängligt för allmänheten, samt Jason Diakités ideella rättigheter, dvs. rätten att motsätta sig att verket ändras eller görs tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens egenart eller anseende. Vad som kan anses som kränkande är naturligtvis ytterst subjektivt, men användning i politiska sammanhang ses som typexempel på vad som kan vara kränkande. Jason Diakité har dessutom genom sin karriär varit tydlig i sitt ställningstagande mot SD:s politik.
SD i sin tur anförde att användningen av affischerna inte inneburit ett upphovsrättsligt intrång eftersom texten ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö” inte är tillräckligt originell, självständig eller särpräglad för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd. SD gjorde också gällande att även om domstolen skulle finna att låttiteln och textraden var föremål för upphovsrättsligt skydd, så tillkom skyddet i vart fall inte Jason Diakité och UMP – här menade SD att det fanns flera engelska förlagor av texten och att Jason Diakité endast översatt texten till svenska. SD gjorde även invändningar i tredje och fjärde hand. I mål om upphovsrättsintrång blir ofta den första frågan att bedöma huruvida ett verk uppfyller kraven för skydd enligt upphovsrättslagen eller inte. För om verket i fråga inte åtnjuter upphovsrättsligt skydd så har heller inget upphovsrättsintrång skett.
Den rättsliga bedömningen
Domstolen har i sin bedömning inledningsvis tagit ställning till om låttiteln ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö” och textavsnittet ”alla vill till himmelen men få vill ju dö” från samma låt uppfyller kraven för skydd enligt upphovsrättslagen.
För att åtnjuta skydd krävs att verket är originellt, dvs. upphovsmannens personliga skapelse (krav på verkshöjd). I detta fall presenterade SD flera exempel på förlagor med engelsk text, t.ex. Loretta Lynns låt från 1965 med texten ”Everybody Wants To Go to Heaven But Nobody Wants To Die”, Peter Toshs låt med samma titel från 1977 och Glenn Yarbroughs låt med samma titel från år 1997. Just förekomsten av identiska eller liknande förlagor är något som kan tyda på att ett nyare verk inte är tillräckligt självständigt eller originellt. Samtidigt får antas att två liknande verk skulle kunna skapas genom oberoende dubbelskapande, dvs. utan att upphovsmannen till det senare verket känner till det tidigare. I sådana fall kan såväl det gamla som det nya verket vara föremål för upphovsrättsligt skydd.
Jason Diakité har under rättegången gjort gällande att han aldrig tidigare hört de äldre låtarna. Inspiration till sin text fick han istället vid ett besök i Ghana där han samtalade med en man som uttryckte ”In Ghana it is like everybody want to go to heaven, but nobody wants to die”.
Domstolen har inte funnit någon anledning att betvivla Jason Diakités uppgifter att han inte kände till de tidigare låtarna när han skrev sin text. Domstolen har emellertid funnit att det framstår som i vart fall möjligt att den engelska versionen av uttrycket är tämligen etablerad. Den omständigheten att Jason Diakité i sin text utgått från ett engelskt uttryck har varit avgörande för domstolens bedömning. Domstolen har bedömt att det kreativa tillskott Jason Diakité gett uttryckets formulering vid sin översättning till svenska varit begränsat och att den aktuella titeln och textavsnittet inte uppvisar sådan originalitet och individuell särprägel att de bedöms ha verkshöjd.
UMP och Jason Diakité har på sig till och med den 19 december 2019 att överklaga domen.
